maktkamp

Mina försiktiga ljug och tramsiga blåa lögner.
De har knuffat mig så långt bak i livet.
Så långt att inte ens eran oro och era knuffar hjälper.
Kampen om makten om mitt eget jag är förlorat.
För länge eller för kort stod jag på randen.
Nu har jag bara väntan kvar.

ändå

Ibland tycker jag om dig.
Ibland älskar jag dig.
Ibland är jag du.

Kanske kommer det bli du.
Kanske du och jag.
Kanske du.

färgspår

Det första lilla spåret efter dig var på gräsmattan.Stirrade några sekunder, några sekunder för länge.Så där när fokuset i blicken försvinner. Allt blir lite grumligt.
Sen när man gnuggar med nävarna syns allt , allt för klart.
Det var det första spåret efter dig. Ett svagt färgspår några droppar blått, några droppar gult.
Nu efter några år ser jag spåren mera tätt, oftare. I alla regnbågens färger.
I flaskans djupa sanning dyker du upp. I kärlekens ljusa kropp står du där.
I min ångestgrop ligger du och väntar. I mina tankar är du alltid.
Du spränger dig in med löften om en framtid.