Intelligens kap2

Ester om intelligens- smart olika saker, jag är bra på att måla natursaker. Jag har svamp och djursinne.

--------------------------------------------------------------------

Vad är det för ljud? var är jag? Fy satan vilken huvudvärk jag har. Hmm grus i ögonen är ingen överdrift, ååå vad jag ångrar ögonoperationen. Haha hur kan jag tänka på det nu.
Anna hej, skakar försiktigt på henne.
Skönt att hon ligger brevid iallafall. Hallå fröken säger jag lite högre och smeker hennes högra kind. Inte ens en krusning i ögonvrån framkallar mina allt ihärdigare försök att väcka henne.

Hmm okej hon vaknar väl kanske snart. Vilket djävulskt bandag jag har på huvudet. Måste ha slagit i rejält. Vad hände och vart är jag ? Tusen frågor.
Vilken skön säng, vitt är det. Vitt, kolla mer sängar. Hur många är vi här inne.
Ett tjugotal dubbelsängar åt vänster och höger. Inga rörelser alls , men snarkningar och ett och annat ben utanför duntäckena syntes. Inga barn verkar det vara här.
Hmm vad är det där borta på väggen, gardiner.
Inga kläder någonstans ää ingen är ju vaken.

Försiktigt och varsamt sätter jag ner fötterna på golvet. Vad mjukt och varmt golvet är konstigt material. Inga problem att gå barfota här inte. Reser mig lite vingligt upp och får stödja mig hjälpligt på sängkanten. Rummet snurrar lite lugnare och lugnare innan det till slut stannar upp.
Torrare mun och hungrigare var det länge sen jag kände mig.
Tittar runt och orienterar mig. Två led med sängar en stor dörr rakt fram och gardiner från golv till tak till höger. Kolla, muggar och en ho. Det måste ju finnas något drickbart där.
Smyger försiktigt bort för att inte väcka någon. Allting känns så högtidligt på nått sätt.
Häller girigt i mig av vattnet. Det godaste vattnet jag någonsin druckit. Känner direkt att livsandarna vaknar till. Hela kroppen spritter av energi. Gardinerna släpper inte min nyfikenhet.
Häller uppe ett till glas vatten och smyger bortöver.

Vågar man dra upp gardinerna? Det verkar ju harmlöst, inge konstigt här inne.
Haha inge konstigt, jag kan ju lika gärna vara död. Vart är jag?Vad är det som låter?Hur hamnade vi här?
Senare frågor nu måste jag titta bakom gardinerna.
Hmm vilket lätt material, slår det mig vid första kontakten med fingrarna.Vart finns det en delning då? Där, delar varsamt gardinen.
Blicken, hjärnan försöker att återhämta sig efter första anblicken. Försöker förstå och ta in vad man ser.

Hej ,hör jag bakom ryggen
Vänder mig förskräckt om och stirrar in i det svagt lysande ögonen jag såg i skogsbrynet.
Ett djup och en gränsöverskridande blick får mig att andlöst bara stirra.
God morgon och välkommen. Säger den ormliknade mannen på klingande Svenska till mig.
God morgon hasplar jag ur mig.
Känner mig naken men inte hotad.
Tar automatiskt emot det jag får framsträckt. Vita byxor och en t-shirt , samtidigt vänder sig mannen runt med en snabbhet som är vidunderlig och försvinner ljudlöst ut ur dörren. En lång korridor hann skymtas innan dörren stängdes bakom mannen. Ett flertal andra av de ormliknande individerna rörde sig där ute.
Släppte ner kläderna på golvet , vände mig åter och stirrade ut i evigheten.

beslut kap1

Samtalet var lågmält.
Jag såg dom i skogsbrynet sa jag.
Hon tittade mig djupt i ögonen , vadå skogsbrynet?
Dom stod i skogsbrynet fortsatte jag. Fem stycken, tre stycken barn skulle jag vilja säga. Men jag vet inte, dom tre kan lika gärna ha varit någonting annat. Jag vet inte soldater, arbetare eller tonåringar.
Dom tre stod lite bakom liksom. Tittandes ner i marken bevärdigade mig aldrig med en blick ens.

Tystnaden mellan oss var lite magisk. Samtalet var av en annan art. Förmodligen ett samtal som aldrig hörts på jorden.

Det lyste lite grönt i ögonen på den längsta av dom två. Ett avsmalnat huvud lite ormlikt. Rösten som lockade mig upp för kullen, mot skogen var förförisk. Drömsk och samtidigt mardrömslikt.
Han jag förmodar att det var en han. Hon den längre brevid var mer bildskön lite suddig i kanterna på något sätt. Allting var lite suddigt i kanterna sa jag.
Kolla jag öppnade min hand för att visa.Kolla vad jag fick, vad tror du att det är?
Tuben var smal som ett provrör fast lite tjockare.
Det kändes att det var en vätska där i. Jag har redan tjuvkikat, en blå klar vätska som luktade regn sa jag.
Dom sa åt mig att jag skulle välja ut en könspartner. En livsbärare och att jag bara hade en timme på mig. Så sa dom, kanske inte ordagrant men. Vad tror du?

Ingen aning viskade du. Storögt tittade du tillbaks. Du driver med mig? Här har du varit bort en minut. Du skulle ju bara röka. Sen kommer du in och ser ut som du sett ett spöke och kör den här historien.

Ja inte vet jag, sa jag. En timme hade jag på mig. Sen skulle vi ha druckit av vätskan. Varför en timme? Hur länge har det gått nu en halvtimme. Ja okej vad tycker du att vi ska gör?

Göra? vadå göra? frågande tittade du på mig. Ska vi göra något. Är du helt säker på att du inte driver med mig.

Ja säger jag, jag lovar jag driver inte med dig. Jag är fan rädd. Du skulle sett efter att jag fick den här grejen i handen försvann dom bara. Dom suddades ut bara. Precis som om dom inte varit där bara. Men tuben hade jag i min hand. Den här tuben, just den. Jag tycker vi dricker jag.
Ja jag tycker det.

Tyst tittade du på mig. Länge höll vi våra händer i varann med tuben mellan oss. Ett ljud väckte oss ur våra funderingar. Det lät som ett tåg. Vi tittade mot ljuset i fönstret. Reste oss simultant hållande varandras händer gick vi mot köksfönstret.
Tåget, ljudet hördes i fjärran.Utanför fönstret rådde en stilla höstdag. Ett svagt klirrande från diskbänken och disken fick våran uppmärksamhet. Ljudet ökade markant och en skakning så som att marken gungade till. Ett förskräckt skrik från dig, fick mig att stirra ut genom köks fönstret. Bortom kullen ovan skogskanten rullade ett mörkt moln in från horisonten. Det ljungade av blixtar eller mer som om hela framsidan av molnet brann.
Med en enorm hastighet närmade det mörka oss.
En snabb blick mellan oss. Sen vände bådas våra blickar mot tuben.

Snabbt slet jag upp locket. Vände blicken utåt och såg det svarta närma sig. Två snabba klunkar och snabbt sträckte jag över tuben samtidigt som att blicken min slungades mot marken.

tankar

Ännu en dag i detta spel.

Det fanns en tid när vi fortfarande älskade varann.

Nu är mina erövringar mitt substitut

Kan det vara så att du inte älskar mig längre

Något har hänt

Idag kanske minnet av dig blir verklighet.

En bild ett avtryck

Där dom suddar ut

Lite i taget

Det lovar jag dig

En dag kommer jag för dig

eller tvärtom

Svårigheter

Den smala spetsen på tången vickade sig långsamt in under nageln.
Handen spasmade men fingret satt ordentligt fast i det lilla skruvstädet.
Smärtan i sig kunde nog inte öka på det här sättet.
Fast enligt professorn skulle smärtcentrat ändå reagera.
Hmm nä nu måste jag koncentrera mig, annars funkar det nog inte.
Okej nu trycker jag lite hårdare mät,pupill storleken syster. Mumlade jag.
Efter en stunds försiktigt vickande bröts huden under nageln och blodet droppade ner på golvet. En pöl till bildades. En klar röd färg , vacker.
Syster varför har ingen torkat upp blodet. viskade jag fram, samtidigt som blicken spelade runt i rummet.
Hmm här är ju ingen syster , vart är jag?frågade jag mig själv.
Tittade runt tills sinnena fattade vart vi var.
Fan vad du luktar din idiot,har du skitit på dig? Nä jag måste nog tyvärr gå nu. Ser att solen har gått upp. Vi får se om vi syns ikväll. Ha en bra dag.

medkänsla

Tecknen av du spårat ur
på sidan ligger vi
Ögonen glansig en drogglans
en blå djup brunn
inget spår av dig
två öppna ögonlock
slut på hjärtats och ögonens impulser
en helgs några års festande
Utan medkänsla ser jag dig
Ingen hjälp finns det kvar
hatar dig det du är
inget

jag vet

Dom få gånger man verkligen vet för mycket. Då är det ju oftast fantastiska saker.
Man vill skrika ut till alla kompisar eller på jobbet,släkt etc.
Det bara kliar i fingrar och huvud.
Sen avslutas oftast allt med att någon annan kommer och berättar.
Antiklimax.
Antingen har dom gått ut med det. Eller så har någon annan inte lyckats hållit käften.
Så står man där.

ja det har jag vetat flera veckor. Hör man sig själv säga.
va fan har du inte berättat det för då. Säger dom då.
ja han sa ju att jag inte skulle säga något mm,,, mumlar man vidare.

Då får man skäll därför att man inte berättat.
Men berättar man, då får man skäll för det.
Berätta aldrig något mer till mig är ni snäll ;)