lördag 16 oktober 2010

ett bett

ester - myggbett,smultronbett . Jag har fått en massa myggbett. Sen har jag två st smultronbett.

------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hmm vad är det där. Fan att man ser så dåligt i dräkterna. Ser biologiskt ut, men det har vi ju aldrig sett.
-Tornet kom
-Tornet här
-Jag ser något här, vet inte vad det är? Har någon gått i sektion b?
-Ingen har varit i sektion b. Ska vi skicka en samlare?
-Nja jag kan nog ta den i håven? Slänger ut de andra samlade materialen. Rensa loggboken tack.
-Ja vi tömmer loggen klart slut.

Måste nog vända mig om så att jag inte tömmer håven över det intressanta.
Fan vad otymplig dräkten är man kan ju bli tokig för mindre. Jaja bara två månader kvar på den här utposten. Ååå vad jag längtar till barnen.

Med ett ljudlöst fall mot den steniga marken föll tre småstenar. Lite stoft virvlade upp men la sig nästan genast.

Tänk att det kan vara så lugnt på den här sidan av planeten. Andra sidan skulle jag inte vilja vara på. Flera hundra grader varmt och stormar hela tiden. Nä nu måste jag skynda mig.
Hmm jaja måste vända mig igen nu.

"sju minuter kvar innan ingång" Rullar texten upp på remsan i visiret.
Sju minuter okej måste skynda mig.
"larm 1 b hål i ytter dräkt lager 1b. Höger vad" den röda texten rullar upp."1 b genast mot station"

Ja nog fan har jag hål i dräkten. Fan vad varmt det blir på en gång.
-Tornet kom hål i dräkt, kommer hem. Markera position och skicka samlare. Vänder mig inte om kommer nu. Fem meter hem tar två minuter klart slut.
-Tornet här skickar samlare klart slut. Vi uppmärksammar b1 larm. Atmosfär tryck konstant.

Oj vad sakta man kan gå. Fem meter ändå ser man inte stationen. Konstig atmosfär det här.

-Ajjjj va fan vad det där TORNET VA FAN HÄNDER.

"A LARM hÅl i dräkt Lager 1b Skärs bort."

-Tornet här hämtar upp dig. Kommer nu, A larm 1b bort skuren.Söver dig genast klart slut.

Okej 1b bortskuret, benet bortskuret. Varför känner man inget.Allt flimrar, maskar varför ser jag maskar. Det är maskar i dräkten.

- Tornet kom söv inte. Vi har livsform. Maskar i dräkten. Fullt med maskar i dräkten.
A larm, muntligt A larm bits gör dom. Känner dom överallt .AAAAA i ögonen, överallt.

fredag 15 oktober 2010

storslaget

Dina tår är lite långa,lite krumma sådär, gömmer sig lite. Fotleden är skir men alldeles lysande rak.
Pussar brukar dom få.
Vader och smalben är helt fantastiska,underbara smala långa. Små tunna ljusa hårstrån.
Knäna små men starka lite kantiga.
Lårens framsida är muskler. Långa underbara muskler. Ljusa fjuniga fladdrande hår.
Dina blygdben och din lukt och smak övergår mitt förstånd.
Magen är stark,smal, spelande i kärlekens lek.
Dina bröst är små, virila, uppnosiga och känsliga. Ett eget paradis för mina händer och tunga.
Gropen vid nyckelbenet och axeln skulle jag kunna flytta in i. Där skulle jag var lycklig och kunna vila.
Halsen och nacken är smäcker, rak, känslig och mjuk. En underbar plats att snosa vid. Somna in och vakna utvilad.
Din tunga och mun får mig att explodera se allt som varit gömt. Min tunga mot din tunga räcker flera veckor månader.
Dina ögons vetskap,dina ögons kunskap och mörker sköljer över mig.
Dina brunnar i din själ fångar mig.
En evig vetskap om vänskap och kärlek.

storslaget

esters ord om storslaget,,,, Ester sjunger då
- Ett storslaget slut.

---------------------------------------------------------------------------


Ester

torsdag 14 oktober 2010

expriment

"Vi skulle bara titta bort sa han." mumlade mannen i den vita rocken."titta bort".
Blicken rödsprängd, blodet sipprade långsamt ur mungipan.
Solen strålade obarmhärtigt från en klarblå himmel.
"titta bort" sittandes med handflatorna mot den gula sanden, mumlade mannen vidare.

Några få steg till vänster satt en kvinna med armarna runt en man. Inte en rörelse kunde urskiljas. Hennes fingrar vilade varsamt på mannens halspulsåder. Inte ett ord hade yttrats, varken över mannens eller kvinnans läppar.
Pulsen var obefintlig,kylan och lukten av död satt i den liggande mannens hud.

"vi tittade ju bort"andades det försiktigt ut. Tystnaden var så tryckande att ljudet av mannens röst dog efter bara någon meter.

Allt var tyst och dött. Tiden stod still. Vinden existerade ej. Ett ensamt träd stod i horisonten. Några löv singlade sakta ner. På ner vägen pulveriserades sakta löven.
Framför mannens ögon gick trädet upp i rök, ett moln av stoft la sig stilla. Det sista trädet hade varit det första.

"tittade bort"Mannens vita rock löstes upp. Mannen tittade upp sökte blicken hos kvinnan. Deras ögon möttes samtidigt som den döde försvann.
Det sista som sågs var kvinnans förvånade ansiktsuttryck.

onsdag 13 oktober 2010

Samband

Nej hon såg inget samband. Som vanligt sprang hon i cirklar.
Mindre och mindre vart dom.
Lite tecknat sådär.

tisdag 12 oktober 2010

helt

Saker har varit likadant sen livet började.
Vad gör man då när man är ensam.
När hjärtat är uppfläkt.
Det har aldrig gjort ont förut.

Vad gör du när du är själv.
Du är också själv.

Ett hjärta helt
Ett liv helt

En tanke en tråd ett liv likadant.

måndag 11 oktober 2010

försoning

Gud tittade runt på sina kära.
Det var slutet nu.
Alla skulle försonas.
Leden var långa.
Alla var där.
Några tittade nyfiket.
Några var rädda.
Men alla var där.