onsdag 13 december 2017

I stället

Ett barns sorg över en hamster.
Sorgen går över.
Istället byggs erfarenheter.
Egna tankar, egna lyckans framtid.

Jag är inte mig själv längre.
Jag står bakom er.
Jag står bakom dig.
Men jag står precis i mig själv.

Det känns så konstigt redan nu.
Du håller min hand.
Du puffar mig lite försiktigt mig framåt.
Som en tavla från din barndomsvägg.

I stället av sorg och kärlek.
Där kan vi plocka det som behövs.
Jag pekar på något jag tror på.
Du skakar på huvudet och stilla ramlar dina tårar.

torsdag 30 november 2017

I vardagsrummet sitter mamma och pappa

I vardagsrummet ligger tystnaden tung.
I ena hörnet av soffan sitter cancern.
Den kom fort den andra gången.
Den bestämde över oss.
Du är genomskinlig nu.

I det andra hörnet sitter han som gör illa.
Han som tror man kan förlåta.
Han som aldrig gjort fel.
Han som förstört.

I mitten sitter vi som är kvar.
Ingenting kan vi prata om.
Den lilla familjen

tisdag 28 november 2017

såg inget

Den grå grusvägen ligger tom
Svagt vajar ängarna i dimmans bris
Morgonen ligger tung framför dagens sol
Tiden vandrar stilla brevid
igår kväll stannade den
den såg inget
rörde sig ej
Men villigt startade den om

lördag 28 oktober 2017

senare

Vi brukar säga att vi kan göra det lite senare.
Nu kan vi inte det.
Mina sista ord till dig var.
Jag hoppas det går över så fort som möjligt.
Du vart tyst och efter en stund gick du och satt dig på stranden.

Mina sista ord vart nog missförstådda.
Nu finns inget senare.
Vi pratade vasalopp.
Vi pratade familj och liv.

Vi är fattigare nu.
Men dina barn är ju här.
Ditt glada leende kommer vara kvar.
Dina vänlighet sprids vidare.



torsdag 28 september 2017

grå

Den här dikten är om dig.
För du är havet.
Känns som om jag stått här.
Stått för evigt.

Sången i mig, handlar om dig.
För du är havet.
Där jag kommer drunkna.
Men det blir morgon imorgon.

Tror du mig nu.
Havet blir grått ibland.


tisdag 19 september 2017

obegripligt

Vi rycker fjärilens vingar.
Blåser bort dom.
Vi eldar myror för att vi kan.
Jag dömer dig och dina beslut.
Jag ser ner på dina tankar.
Bestämmer mig att bara jag kan.
Mitt rätta är dit vi ska.
Lämna våra gudar bakom oss.
Bränna kyrkor och politikers talarstolar.
Sätta våra barn i min skola.
Låta dom höra mina tankar.
Enligt mammon är det dags att sätta lök.
Vi börjar där.

lördag 9 september 2017

dröjde

Jag sparade det till en regnig dag.
Men alla dagar regnade det.
Det dröjde innan jag visade.
Vi stod själva bakom en lada.

Jag kan inte stanna.
Jag ska hålla mig borta.

Du stod på en fransk balkong.
Den sista gången.
Jag visade nerifrån gatan.
Höll den i min handflata.

Ett nekande och jag släppte.
Regnet rensade genast gatan.